Sanslöst svårt att koppla på eller snarare att koppla av.
Tankarna kör runt i huvudet i X 2000 fart. En del tankebanor rullar till och med ut sig runt mig, jag har svårt att komma loss.
Jag skulle ju tuffa på i min rälsbuss i lugn takt, medan jag jobbar vidare dit jag ska.
Jag måste erkänna för mig själv och alla som läser,
Det är uppsatsen som stökar, spökar och inte vill ordna sig.
I skolvärlden brukar man sätta in personligassistent när det finns sådana orosmoment som ställer till tillvaron.
Kan man beställa en sådan?
Helst av allt så vill jag glida ut i tonernas/ljudens värld, men den lilla obevekliga tids murveln hänger mig i hasorna.
Solblomma snurrad som en polkagris
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
"Det är uppsatsen som stökar, spökar och inte vill ordna sig."
Jag känner igen mig!
En del av mig förstår att jag måste börja skriva,,, en annan förstår inte varför jag måste börja skriva.
Hoppas att det går bra med dina ljud!
Skicka en kommentar